Antropofagernas rike II

I antropofagernas rike står solen högt på himlen. Vid kustens tredje strand har surfarna leende somnat i den heta sanden, de ligger och lyssnar till vågorna som rullar in. Det är en kletig och påträngande värme som gör deras kroppar alldeles skinande och uppsvällda. En frän lukt av bränt kommer med vinden från de stora skogsbränderna uppe i bergen. Eldarna färgar himlen rosa och sommaren tar aldrig slut. Det är ett både förlovat och förlorat land, som kanske ännu inte uppstått. Människorna har glömt, eller bryr sig inte längre om vilka dom är. Omtänksamt delar de med sig av varandra – äter du mig så äter jag dig och så blir vi varandra.